20100310 vändningsförsöket

gårdagen (vändningsdagen) blev en riktig höjdardag. haha.

kl. 7.30 befinner vi oss i ett av sjukhusets förlossningsrum.
allt är riktigt fräscht och nytt och det känns riktigt trevligt, faktiskt. inte en massa gult och fult.
först kollar barnmorskan hur bebis ligger och hon känner mycket riktigt ett huvud precis under vänstra revbenen.

efter en liten stund får jag en kanylgrej i handen som dom sedan tänkt pumpa in bricanyl i. får även ett sånt där sjukhusarmband som jag inte fattar varför mitt mobilnr finns med på. ska dom ringa mig själv om det blir nåt fel på mig själv?

anyways. CTG kopplas på runt magen med remmar som sitter åt lite och sen får vi lyssna på hjärtljud i ungefär 40 minuter. man blir rätt fixerad vid dom där ljuden och säkert lite stressad, också. sjuksköterskan kopplar bort min puls så att jag slipper höra pipljuden som låter när den blir för hög.

bebis är väldigt aktiv i magen under hela CTG-kollen. verkar som att h*n känner att något är på gång. i slutet av perioden försvinner hjärtljuden lite då och då eftersom h*n rör på sig så mycket.
5 minuter innan läkaren kommer in i rummet hör vi världens brus och sprak från magen och hjärtljuden försvinner nästan helt. helt plötsligt har jag en stor klump uppe under revbenen istället för bara huvudet. nedanför är det nästan helt tomt. ser heltokigt ut.

läkaren kommer in, drar fram ultraljudsapparaten och börjar lokalisera lillhuvudet. VART HAR DET TAGIT VÄGEN NU DÅ? istället för huvudet under revbenen hittar vi en liten bebisrumpa. och huvudet.. det ligger såklart precis där det borde ligga, strax ovanför/i bäckenet.
min darling har alltså vänt på sig bara några minuter innan vändningsförsöket ska börja. bebis har räddat mig från bricanylen och sig själv från en obehaglig, onaturlig vändning.
alla blir såklart lite chockade för det händer ju inte direkt varje dag. vilken liten rackare.. älskade busbebis. varför vara som alla andra, liksom? när man kan busa och göra precis som man vill.

bebis har otroligt nog vänt på sig själv och vi blir guidade till vårdhotellets frukostbuffé (ännu en preview, woho!) och får äta den efterlängtade frukosten. efter en stunds frukost går vi tillbaka till förlossningen för att försäkra oss om att bebis ligger kvar och det gör den, minsann.

love you, bebis ♥

eftersom klockan fortfarande bara är morgon åker vi in till birsta och shoppar lite smått och äter på taco bar. sen får vi skjuts hem av fredrik och fy bubblan vad skönt det är att åka bil istället för buss.

somnade vid 19.00 igår kväll och sov till 9.30 imorse. hade så satans ont i benen efter "all shopping" och tänkte fanimig inte kliva upp förns värken var borta. nu är jag inne på min tredje lediga dag.. har ingen aning om vad jag ska göra. kanske gå en långpromenad?

4 comments:

emma sa...

:D:D:D haha gud jag börjar ju gråta för allt som är lyckligt ibland alltså^^

Sandra sa...

Hahah vilken busunge!!
Skrämmer upp er så där med att ha huvudet uppåt.
Fast den lill* ville nog inte vara med om ett vändningsförsök så den studsade runt själv, vad skönt för er!!

emma sa...

sv: Tacktacktack!:D Jag trivs hemskt bra i den!!

Madde sa...

Hahaha! Vilken rolig bild i huvudet jag fick av bebisrumpa. ^^ hoho hihi, vilken busunge!

pregnancy