20091008 i can breathe again

är ensam på projektet idag. min enda nuvarande kompanjon, peter, alltså mannen i mitt liv, är hemma och har ont i ryggen. stackarn :( men jag klarar mig bra ändå! har dragit hem hela lasset redan så det känns skönt. sitter och äter plain vanlig activia. hade velat ha banan i den men orkade inte gå och köpa. ska ju promenera tillräckligt på vägen hem. heh.

nu är hanna på väg hit!! det ska bli så himla lattjo. vi ska snacka skit och pressa på beachen everyday. haha. kanske lite överambitiöst, men. jag hoppas hon får det roligt i vår lilla (egentligen rätt stora) stad.

och nu vill jag bara skrika och jag vet inte, simma några varv i poolen, eller, vad som helst. jag vill skåla men det är inte lika häftigt med citronlemonad som med champagne. fasen. anyways, im happy. är glad att vi har världens bästa supportfamilj. puss på er. inga negativa kommentarer här inte.

peters mamma utbrast: "jag trodde det skulle dröja flera år!"
mammas första reaktioner: "ryggmärgsbedövning!" "men du, vill ni ha våran vagn?"
linda: "ni kommer att bli kickass föräldrar!" och "fan vilken snygg unge ni kommer få!"
hanna: "jag ska bli världens bästa bästismoster!"

♥

trodde inte det gick att vara såhär glad. längtar till att få komma hem och träffa allihopa.

nu måste jag tillbaka till verkligheten. usch.
tjingelingtjong